Joars resa

Drömmen är som sagt att bli en man fullt ut. Detta har växt fram efter min skilsmässa fast jag vetat sedan jag var liten att jag vill bli en man.

 

Jag ser mig själv som en man och i min framtid så är jag det och jag mår bra utav detta. Jag kommer säkert att ha en flickvän som tar mig för den jag är. Jag hoppas att mina barn tar det bra och att dom accepterar mig och mitt beslut äen om de är för små för detta ännu.

 

Jag kommer att jobba inom chipsen ett stycke från min lägenhet och denna lägenhet kommer jag att bo kvar i så länge jag bara kan.

 

Dessutom kommer jag att träna så att jag är muskulös och ha en snygg kropp. Mitt yttre kommer att vara en stor prioritering för mig. Vem vill inte ha en snygg karl?

Detta är något som jag inte är stolt över men jag har inga problem att prata om detta. Jag har alltid berättat om saker som rör mig och har inte svårt med det som andra har svårt med.

 

Jag har varken anorexia eller bulimi utan min ätstörning är UNS (utan närmaste specifikation) men det ligger åt anorexihållet. Jag vill som sagt påpeka att jag INTE har anorexia bara detta beteende. Ingen har tagit mig på allvar förrän den 8:e juli 2012. De andra har skrattat åt mig. Jo, helt sant. Hur kan en gammal, tja nästan gammal, som jag ha en ätstörning som dessutom kommer i perioder. Men när dessa perioder kommer så blir jag riktigt dålig. Varför dessa kommer i perioder vet jag inte men jag tror det är för att jag vågar prata öppet om detta och på så sätt själhjälpa mig i mina tankar. För när jag pratar om detta så et jag precis vad som gäller. Ja det är sårt att förklara och det är därför som jag har UNS.

 

Mitt självskadebeteende är något som började samtidigt som ätstörningen men jag självskadade mig inte inte för att jag hade ångest över maten utan jag hade ångest över jobbet, sociala fobi och en rad andra orsaker. Försökte med alkohol men klarade inte av doften och smaken av alkohol. Försökte att bränna mig men det gjorde så ont och tog för lång tid. Det fick bli rakbladen. Tyvärr så har detta eskalerat och blivit som ett tvång. Det kan gå några dagar och sen kommer abstinensen. Ja jag kallar det för det. Till en början så gav jag efter för detta beteende men kan hålla igen lite mera nu för tiden om det inte händer något alldeles för galet. Jag skäms inte för mina ärr jag har på armen men jag vågar inte visa mig "naken" inför barnen. Det är det sista jag vill att de skall drabbas av samma sak som mig.

 

Detta var lite om mig och mitt dåliga mående.

Det finns en jättebra sajt på nätet och det är där jag fått min information. Läs den sajten så har ni det mesta av faktan där istället för att jag skall skriva om det. (Lata mig). 

 

Jag lever ensam nu för tiden. Efter ett ganska långt förhållande med en man som också är pappa till mina flickor, så har jag den tiden jag behöer för att må bra. Barnen bor med sin pappa och han har ensam vårdnaden om dom för att det skall vara lättare för han att göra saker utna att behöva ringa/skriva mig om lov. Jag har fortfarande umgängesrätt, varannan helg och en i taget och en hel vecka med alla på sommaren. Storhelger och sånt får vi diskutera om hur det blir.

 

Jag försöker att leva efter LoA (Law of Attraction) som jag hittade för några veckor sedan. Jag försöker att ta dagen som den kommer och inte försöka att skapa ångest och liknande. Äter en del mediciner och vi har försökt att minska ner på dessa men det slutar alltid att jag hamnar på psykavdelningen pga massa ångest och självskada. Den medicin jag äter idag så mår jag som bäst men drömmen är att jag inte skall äta så mycket medicin för det kan ju inte vara bra i längden.

 

Jag kommer att vara stödhem för katter så jag har någon att mysa med och klappa. Men vi får se vad som händer för jag kommer att sälja min bil så då har jag ingen möjlighet att föra katterna till veterinären om det skulle hända något. Jag får se vad chefen för Djurskyddet säger om detta den dagen jag står utan bil.

 

Jag har länge försökt att gå ner i vikt men jag har alltid fastnat i godisätandet och brödätandet så det har varit meningslöst att gå ner i vikt. Det hjälper ju inte om man sitter och äter kolhydrater efter kolhydrater. Dåliga kolhydrater såsom vitt socker och vitt vetemjöl.

 

Nu har jag tänkt börja att sluta med det dåliga och äta fler mål om dagen om än små istället för att inte äta något på dagen och sen vräka i mig på kvällen för att jag är hungrig. Oftast har jag då vräkt i mig massor av mackor istället för att ta något vettigt.

 

Med denna start skall jag gå ner mina kilon och det att utan ta till min ätstörning.

 

Börjar med detta:

Vikt och mått: 7/7/12 (stardatum)
Vikt: 101,5
Bröst: 94 cm
Mage: 107,5 cm
Stuss: 125 cm
Lår: 75,5 cm

 

Jag kommer att heta Joar när allt detta är klart. Jag har valt detta namn för att när jag var runt 15 år läste jag Jan Giullou´s (stavning?) bok Vendetta. Joar Lundberg som var en agent tillsammans med Carl Hamilton satt i ett fik i Italien och han blev mördad och sen den dagen har jag förälskat mig i namnet Joar. Ett gammalt fornnordiskt namn liksom mitt kvinnliga namn.

 

Jag är född 1978 så jag har haft många år att tänka på detta med könskorrigering fast när jag ar gift med min ex-man så låg dessa tankar lite i skymundan. Vi skaffade barn och levde tillsammans i 11,5 år. Under dessa år så har jag vetat att det inte är något som stämde med mitt utseende. Nu är jag skild och åter har dessa tankar ploppat upp.

 

Känner mig egentligen lite för gammal för detta men jag kommer att gå igenom denna långa och hårda process som det tar innan jag fullt ut kan beteckna mig som man.

 

Redan som en lite "grabb" (åh vad det känns rätt att säga detta) så visste jag att det var en kille jag ville bli men jag vågade inte berätta det för någon. Inte nån berättade jag detta men jag tror min syster och mamma kände på sig att jag ville bli en kille. När dom inte var hemma så gick jag alltid med en gul skumboll innanför trosor och gud vad skönt detta var.

 

I bilen hem kom jag på att jag inte kan ha bara ett namn och kom på att jag kan ta alla mina faoritnamn. I Finland får man bara ha tre förnamn så det är ganska lätt val.

 

Skall få träffa en läkare som troligtvis kommer att skriva ut mig. Idag mår jag bättre igen och jag saknar katten och han saknar nog mig med. Men innan jag far hem måste jag handla mat till mig så det räcker i en vecka. Det får bli billigt som vanligt.

Hade världens megaångest igår kväll vilket resulterade i att jag behövde sys lite. Blev kvar över natten på avdelningen och nu är jag hemma en snabbis för att umgås med katten, Ge han mat och vatten samt tömma toan. Skall sova en natt till på avdelningen och sen kommer jag hem. Katten får vara ensam en natt till. Men denna gång skall jag ösa på med mat och vatten så han har ett tag.

Under mina fyra graviditeter så växte mina fötter 2 storlekar, kanske de gör det med hormonbehandligen också så kanske jag inte har dessa problem sen. Men det skulle se bra udda u om jag är kort med stora fötter. Haha!!

 

Vi får se vad som händer. Håll tummarna!

Jag är ganska liten av mig. 1,64 lång och har storlek 37-38 i skor vilket kommer att ge mig problem i framtiden då de flesta dkor för herrarna börjar runt 40. Var hittar jag manliga skor till mina "små" fötter? Hmm det blir att gnugga i geniknölarna ett tag.

 

Men just nu får jag inte köpa mig nånting. Jag måste få tag i min ekonomi först. Men jag hinner väl innan jag blir man. Hehe!

Var inne på ett forum. Till en början anonym, inte så mycket text eller bilder som avslöjar mig. Osv. Men det finns alltid någon som skall leka polis och ange mig i trådarna öppet om vem jag är. Vissa skriver ett PM och frågar men det blir för mycket och jag avslutar oftast mitt konto då för jag anser att man inte skall avslöja ens identitet öppet. Tror till och med att det står i lagen att man inte får göra det. Vad dessa personer gör fattar jag inte, men det är ett gäng iaf.

 

Ha det!!!

Det regnar idag med så det blir ingen cykeltur. Tänkte annars gå en promenad men det funkar inte heller. Det hade säkert arit skonsammare än att cykla, tänker på min onda rygg. Det måste vara någon form a träningsvärk då jag gjorde nya övningar i förr igår. Det är bra att det tar på ryggen för den behöer jag också träna upp för att få en bättre hållning.

 

Ju mer jag tränar desto mindre hungrig blir jag. Det borde ju vara tvärtom. Att har man rört på sig så borde ju kroppen vilja ha lite mera näring men inte för mig.

 

Var ute och cyklade igår och sen när jag kom hem för kvällsmaten så var jag inte alls hungrig utan jag fick tvinga i mig soppan på 2 dl. Det är inte första gången det händer. Så detta kan jag göra så går jag ner i vikt lite snabbare. Skall snart ut och cykla lite mera idag.