Joars resa

Jag låg vaken i flera timmar i natt i väntan på att somna. Det finns tre personer som jag älskar så jävla mycket och det är mina barn. Jag är deras mamma och kommer alltid att vara det för dom. Jag kan bara inte byta kön och bli en person som dom inte vet vad dom skall kalla. De har redan en pappa så vad skulle jag bli då liksom.

 

Sen har jag ju levt som en kvinna i så många år att jag vant mig vid det. Jag går i klänningar och sånt snyggt. Kommer inte över detta och jag måste meddela er att jag inte tänker byta kön då jag ändå trivs med den jag är. Jag vill vara mina barns mamma och alla dessa teckningar som jag får som står mamma på, jag älskar dig osv. Nä det kan jag inte. Jag skall vara deras mamma, punkt slut.

 

Vill ni ändå fortsätta att följa mig så finns jag på denna blogg.

Tredje dagen i rad som jag får gå från Norrböle och ner till stan eftersom det inte går någon stadsbuss mitt på dagen (sjukt om jag får säga så). Idag var jag tvungen att gå och lämna en räkning som kommit i min brevlåda igår. En räkning som inte blivit betald. Iaf så knatade jag på och på samma sträcka som de tidigare dagarna. Men denna dag ville inte GPS:en funka som den borde göra. Samma sträcka som tidare på 4,95 km visade den idag på 6,5 km. Dessutom stängdes inte musiken av sig vid varje kilometer. Störande. Kommer definitivt att skriva en rapport om detta.

 

 

Känner redan att jag gått lite för snabbt med min medicinminskning. Men jag har ingen större lust att vänta särskilt länge på att få bort allt. Helst igår, typ! Jag känner mig mera sänkt än för några dagar sen och det är för att jag säker en aningen för fort. Har gått länge på antidepressiva och andra mediciner.

 

Jag vill klara av detta men jag vill ha hjälp med detta. Skall ringa psyket imorgon och prata lite. Det gäller bara att stå ut med detta och att det kanske går över av sig själv. Måste jobba med mig själv mycket mera och kanske lyssna lite på Mindfulness. Ha något att göra om dagarna och inte bara sitta still vid datorn.

 

Har syndat idag men jag kände att allt var på väg ner och i ren desperation så köpte jag mir en chokladkaka. Men imorgon hoppar jag på tåget igen och förhoppningsvis klarar jag av att hålla mig borta från sötsaker. Tröstäter när jag är nere. Ingen affär imorgon så kan jag inte handla onyttigt igen.

 

 

Min läkare ringde och hon tyckte att jag skulle gå ner i vikt så skulle brösten bli mindre. Men HALLÅ har hon ens någon aning om vad det är jag äter för mediciner samt huuuuuuuur många gånger jag har försökt att gå ner i vikt. Det är satans omöjligt just nu. Trots träning och någolunda hälsosam mat så går jag bara upp. Jag vill inte ha mindre bröst utan jag vill ha BORT dom. Skulle jag gå ner i vikt kommer jag att få påsar istället och det ser ännu värre ut än dessa stora skithögarna jag har frampå bröstet. Samla ihop "påsen" i bh:n så verkligen inte bra ut.

Fan jag hade en så stor lust att gråta där på busshållsplatsen men bussen skulle just komma.

 

Visst jag håller med om att jag behöver gå ner i vikt men ge mig något som jag kan utföra detta också och säg inte bara att du måste. Hon "bestämmer" inte över detta beslut (med brösten), nähä men skicka mig till en kirurg så kan den bestämma åt henne då.

 

Men jag har tagit saker i egna händer och minskat på mina mediciner. Skall försöka att få bort alla så jag har en rimlig chans att gå ner i vikt. Med dessa så har jag inte en chans alls. Men jag känner redan att mitt mående är på svaj men det struntar jag i för nu VILL jag gå ner i vikt och medicinerna skall inte hindra mig nu.