Joars resa

Jag är en godisråtta. Nä det är jag verkligen inte stolt över men likt förbannat har jag svårt att sluta med detta. Den bittra sanningen är att jag inte verkar tåla kolhydrater längre. Jag måste ränna på toa stup i kvarten och tömma tarmen på skit. Förlåt för informationen.

 

Det går verkligen inte att äta detta någon mer gång. Jag har kört slut på min mage och tarm pga detta. Varje gång jag äter mitt bröd eller godis så mår jag verkligen inte så bra men HUR får jag det in i hjärnan så att den också fattar att jag inte kan hålla på och äta sånt skit? Det är den stora frågan, hur jag skall få den att fatta detta. Sen måste jag klara abstinensen sen när den dyker upp. Den är inte att leka med. Hua!!!

 

Nä jag skall här efter säga att jag är allergisk mot kolhydrater (jag vet fel ord men det låter "bättre" i min hjärna då) så kanske jag fattar det för nu har magen sagt sitt och jag måste lyssna på kroppen. Tja det lät ju enklare än vad det kommer att vara men skitsamma. Hehe!!!

 

Det får bli en lågkolhydratskost. Egentligen började jag med den redan 2006 men då när jag började med detta så skrattade alla åt mig. På den tiden var den inte lika populär som den är nu. Jag började före mina syskon som numera äter denna kost och inte jag. Mamma min tror att de började med denna kost fast jag var åratal före. Känns inte så bra när jag för engångs skull var först med något. Pettitesser (hur det nu stavas?) säger många men för mig är det viktigt.