Joars resa

Jag låg vaken i flera timmar i natt i väntan på att somna. Det finns tre personer som jag älskar så jävla mycket och det är mina barn. Jag är deras mamma och kommer alltid att vara det för dom. Jag kan bara inte byta kön och bli en person som dom inte vet vad dom skall kalla. De har redan en pappa så vad skulle jag bli då liksom.

 

Sen har jag ju levt som en kvinna i så många år att jag vant mig vid det. Jag går i klänningar och sånt snyggt. Kommer inte över detta och jag måste meddela er att jag inte tänker byta kön då jag ändå trivs med den jag är. Jag vill vara mina barns mamma och alla dessa teckningar som jag får som står mamma på, jag älskar dig osv. Nä det kan jag inte. Jag skall vara deras mamma, punkt slut.

 

Vill ni ändå fortsätta att följa mig så finns jag på denna blogg.

Tredje dagen i rad som jag får gå från Norrböle och ner till stan eftersom det inte går någon stadsbuss mitt på dagen (sjukt om jag får säga så). Idag var jag tvungen att gå och lämna en räkning som kommit i min brevlåda igår. En räkning som inte blivit betald. Iaf så knatade jag på och på samma sträcka som de tidigare dagarna. Men denna dag ville inte GPS:en funka som den borde göra. Samma sträcka som tidare på 4,95 km visade den idag på 6,5 km. Dessutom stängdes inte musiken av sig vid varje kilometer. Störande. Kommer definitivt att skriva en rapport om detta.

 

 

Känner redan att jag gått lite för snabbt med min medicinminskning. Men jag har ingen större lust att vänta särskilt länge på att få bort allt. Helst igår, typ! Jag känner mig mera sänkt än för några dagar sen och det är för att jag säker en aningen för fort. Har gått länge på antidepressiva och andra mediciner.

 

Jag vill klara av detta men jag vill ha hjälp med detta. Skall ringa psyket imorgon och prata lite. Det gäller bara att stå ut med detta och att det kanske går över av sig själv. Måste jobba med mig själv mycket mera och kanske lyssna lite på Mindfulness. Ha något att göra om dagarna och inte bara sitta still vid datorn.

 

Har syndat idag men jag kände att allt var på väg ner och i ren desperation så köpte jag mir en chokladkaka. Men imorgon hoppar jag på tåget igen och förhoppningsvis klarar jag av att hålla mig borta från sötsaker. Tröstäter när jag är nere. Ingen affär imorgon så kan jag inte handla onyttigt igen.

 

 

Min läkare ringde och hon tyckte att jag skulle gå ner i vikt så skulle brösten bli mindre. Men HALLÅ har hon ens någon aning om vad det är jag äter för mediciner samt huuuuuuuur många gånger jag har försökt att gå ner i vikt. Det är satans omöjligt just nu. Trots träning och någolunda hälsosam mat så går jag bara upp. Jag vill inte ha mindre bröst utan jag vill ha BORT dom. Skulle jag gå ner i vikt kommer jag att få påsar istället och det ser ännu värre ut än dessa stora skithögarna jag har frampå bröstet. Samla ihop "påsen" i bh:n så verkligen inte bra ut.

Fan jag hade en så stor lust att gråta där på busshållsplatsen men bussen skulle just komma.

 

Visst jag håller med om att jag behöver gå ner i vikt men ge mig något som jag kan utföra detta också och säg inte bara att du måste. Hon "bestämmer" inte över detta beslut (med brösten), nähä men skicka mig till en kirurg så kan den bestämma åt henne då.

 

Men jag har tagit saker i egna händer och minskat på mina mediciner. Skall försöka att få bort alla så jag har en rimlig chans att gå ner i vikt. Med dessa så har jag inte en chans alls. Men jag känner redan att mitt mående är på svaj men det struntar jag i för nu VILL jag gå ner i vikt och medicinerna skall inte hindra mig nu.

Under förra veckan kom Kristallsjukan till mitt stackars huvudet. Lite smygandes och igår var det som värst. Jag vet att man skall göra några övningar så att kristellerna i örat skall hamna på rätt ställe igen men jag kommer inte ihåg hur dessa övningar gick till. Så istället så skakade jag kraftigt på huvudet och hoppades att kristellerna skulle hoppa på plats.

 

Idag är besvären borta så det funkade utmärkt med andra ord. Spännande. Skall testa nästa gång jag får denna sjuka igen. :-P

 

Efter jobbet så har jag haft några ärenden i stan och eftersom stadsbussen inte går mitt på dagen så måste jag gå. Egentligen så skall jag vila mitt knä men jag har liksom inget val. Så dagens promenad vad på 4,5 km. Imorgon blir den lite längre för jag skall längre än jag var idag.

 

Nu på kvällen så körde jag mitt träningspass förutom benböjen eller om det heter knäböj.

 

 

Jag trodde det var allt socker som min mage reagerade på men diarréerna fortsätter så jag vet nu inte vad som är fel på mig. Det kommer alltid när jag har ätit något spelar ingen roll vad. Det kan inte vara hälsosamt alls det här. Blir dels uttorkad och dels så luktar det illa. Den kan heller inte vara bra för tarmarna heller kan jag tänka mig. Vet inte vad som är fel. Undrar om det är mjölken som orsakar eller om det är allt fett, eller äggen. Nä jag vet inte.

 

Det kanske är en övergångsperiod av lchf också. Det visar väl sig om ett tag antar jag. Men blir det inte bättre så går jag till läkaren.

Ja nu har jag varit till läkaren och hon misstänkte inte menisken, tur. Men jag var nog inne på samma sak som hon att det kan vara muskelfästerna som är inflammerade och fick ett nytt recept på Voltaren som jag skall äta i en vecka. Blir att hämta ut medicinen imorgon när jag är i stan. Skall ändå förbi apoteket när jag skall dela medicinen.

 

Fick "order" att vila knät i en vecka, hua det kommer att bli jobbigt men jag fick styrketräna och det var ju bra. Det är bara en övning som jag inte kan göra och det är knäböj(?) så den är bara att skippa men resten går ju bra. Skönt att jag kan träna lite iaf.

 

Apropå träning så fick jag en rejäl promenad då jag missade stadsbussen och fick gå från Norrböle och in till stan. Ca 5 km var den sträckan. Inte bra för knät men jag hade inget val då det skulle dröja några timmar innan bussen kom igen. Lunchstängd, hmm. Jaja så går det på sommaren.

 

 

Japp då var det den första arbetsdagen avklarade efter semestern. Det gick bra men med lite besvär av min tumme. Jag har artros i dom och allt skärande blev nog för mycket men det kan vara så att tummen varit i vilande i en hel månad så det blir nog bättre sen när jag kommit igång med detta ordentligt.

 

Jag kommer att jobba lite extra i några dagar (veckor), 1 timme per dag för att få igen den tiden jag är borta vecka 33 då jag har flickorna så jag inte tappar i lön. Bra att man kan göra så på den arbetsplatsen.

 

Lyssnade på min ljudbok som jag brukar göra men jag fick inte berättelsen att gå ihop och helt plötsligt var jag på kapitel 33 från att ha varit runt 10. Haha, vet ni vad som var felet? Jo jag hade glömt bort att ta bort random-funktionen sedan jag lyssnat på musik. Inte undra på att jag inte fick det att stämma. Så där satt jag i över en timme och inte hajjade nånting. ;-P

Kanske en dag i framtiden så kan jag bli medicinfri. Jag har svårt att gå ner i vikt och just nu mår jag bra. Håller på att sänka några mediciner just nu. Har bara börjat och måste gå sakta fram så jag inte trillar dit någon mer gång som det hände sist. Denna gång går det bättre och det är Zyprexan som jag skulle vilja ha bort men den mår jag bäst på men den gör det svårt med vikten har jag förstått. Läste om det i ett forum tidigare idag eller om det var igår.

 

Mejlade min psykiatriker och frågade om jag kunde sänka zyprexan nästa vecka. Har sänkt en tablett på de övriga två medicinerna. Så håll tummarna att jag slipper äta denna medicin länge till.

 

Nu är det kväll och jag har ätit onyttigt (bröd) och känner att det blev skit av det hela. Varför jag bakade scones var för att jag blev så himla sugen då jag satt och letade efter LC-bröd. Har inte alla ingredienser till denna som jag vill baka. Blir den bra så kommer flickorna också att få äta sånt bröd fast utan solrosfrön på för det vägrar dom.

 

Men för att komma tillbaka till rubriken så har jag bara suttit ner mest hela dagen och det kryper i kroppen för att jag inte tränat på 2 hela dagar. Jag har inte gått ner något i vikt heller under dessa dagar.

 

Men i och med min "skada" så måste jag vila ifall jag vill att den skall bli bra så att jag kan fara ut och springa igen och gå mina dagliga promenader.

 

Så länge som jag har mina bröst och inte kan passera som en man så måste jag raka mig på benen och under armarna. Det känns så jobbigt att behöva det för en kvinna "skall" ju inte ha hår på dessa ställen. Jag skulle få en massa blickar om jag lämnade kvar på dessa ställen. Vad tycker ni om att kvinnor rakar sig? Skall en kvinna vara hårlös på ben och armhåla?

 

Denna gång lämnade jag kvar håret under armarna men rakade benen där det är som mest synlig.

 

Jag kom över denna hemsida via iFokus. Det verkar vara en intressant tävling och jag hoppas att jag vinner för jag vill gärna vinna en skrivarkurs då jag funderar på att skriva en bok men har svårt med handlingen. Tävlingen håller på till den 15:e augusti.

 

 

 

Men iaf så gick jag ut för att fota lite vid vägkanten och satte mig på huk för att fota. När jag reste mig upp så fick jag skitont under knät. Den är så skarp och gör ont både i vila och rörelse. Jag har ju haft problem med knät ett längre tid men att den gjort så här ont har jag inte varit med om. Den är så skarp som om det blir som ett knivhugg varje gång jag går.

 

Ringde till HC och frågade och standardsvaret är ta lite värkmedicin. Men det hjälper ju bara för stunden men den reparerar inte skadan utan bara förlänge den i och med värkmedicin. Ifall medicin ens hjälper.

 

Trodde jag hade sett slutet på denna blogg för en stund sedan. Gick jag till den vanliga startsidan så kunde jag inte logga in mig men när jag testade m.blogg.se så funkade det kanon och jag är åter med på denna blogg. Jag har nämligen med hjälp av ex-mannen fått Ubuntu installerad på min dator. Skit-windows bara segade ner min dator och hade en massa konstiga fuffens för sig. Anledningen till att jag återvände till Windows var att jag behövde iTunes till min iPod shuffle men den har jag sålt och behöver inte apples grejer längre.